På den nya plattan, "Volume Two" (FLEX-A-TONE FLEX 102), är ni ett komplett band. Inga extra musiker behövdes.
Visst, vi står bara rakt upp och ned och spelar. Vi ville göra en slags liveskiva - fast i studion. Vi hade varken mycket tid eller pengar. Dessutom ville vi fånga vad det är vi är live. Vi är jättenöjda med slutresultatet. Det finns en låt som det är gitarrpålägg på och det är den låten där det är en barytongitarr och en lapsteel ("What's On Your Mind"). Det är helt uppenbart att jag inte kan spela tre instrument på samma låt samtidigt.

Det är en brötig, skräpig platta på det sättet att den har ett lite lätt garagesound - men det är ett tight sound. Inga onödiga solon. Vi spelar för låten.

Erik Qvick på trummor kom från Lasse Liten Blues Band.
Jim började vicka med Bluebirds. De behövde en ny trummis och Jim tyckte väl det var skönt med en förändring. Vi spelade året ut ('98) och sen hade vi en liten stopperiod när vi letade efter trummis. I mars-april kom vi igång igen med Erik. Han är tekniskt väldigt kompetent.

Det är kul med lapsteel på skivan. Lite countryrockkänsla. Gillar du sånt?
Jag lyssnar nästan aldrig på blues längre. Jag är otrolig allätare på musik. Jag kan spela Hank Williams hemma lika väl som jag kan spela Massive Attack, Madonna, Tindersticks. Jag är väldigt sugen på nya plattor, nya band. Jag har lyssnat på blues sen jag var sexton år, jag hör ständigt blues runt omkring mej, jag har ett referensbibliotek i huvudet. Jag har inget behov av att sätta på nya bluesplattor.

(Fast allt gammalt på Chess spelar jag fortfarande…). Jag vill höra musik med fräschör.

Jag vill ha new sensations. Jag är intresserad av ny studioteknik, producenter… Jag kan köpa en ny platta bara för producentens skull.