P-O Hesselbom berättar för Christer Fridhammar (5)

Janne var den förste basist jag träffat som verkligen kunde spela bluesbas. Spela på en ton, spela shuffle. Det är inte många som orkar det. Men han tyckte det var skoj!

Jag minns Thomas förvandling från en väldigt bra sångare till att också utvecklas till en bra scenpersonlighet. Vi var hela bandet och kollade på George Harmonica Smith på Nefertiti, bör ha varit nån gång 1980. I alla fall gick han ut bland publiken och spelade. Något som måste gjort intryck på Thomas. För strax efteråt spelade vi i Uddevalla och plötsligt chockar han oss alla genom att göra desamma. Janne, vår basist, vände sig till mig under giget och undrar om vi fått en ny Lill-Babs i bandet. Men det gick hem och sedan utvecklade Thomas den publikkontakten till fullo.

Thomas spelade munspel på den tiden – det gör han ju inte nu, nu spelar han gitarr i stället.

Alla i Road Dust kom med låtförslag, alla var genuint bluesintresserade. Det fanns ingen ledare i bandet: allt var så nytt för oss, rollerna var inte lika påtagliga. Allt skedde spontant: det var inte alltid så genomtänkt men det blev bra.

Alvar var duktig på att fixa spelningar, även om vi också fick många på rekommendationer. Men vi behövde en demokassett för att visa hur vi lät: Numera gör man det via MySpace, men det fanns ju inte då. Så i september 1979 gjorde vi den första inspelningen (de tre första spåren på CDn). ”Key To The Highway” och ”I Can’t Quit You Baby” använde vi till kassetten.

Vi spelade dessutom in ”Oh Pretty Woman”, men av någon anledning kom den inte med på demon. Jag trodde inspelningen av ”Oh Pretty Woman” var för evigt försvunnen, men det visade sig att Alvar hade den i sina gömmor. Inspelningen var mycket ’torr’, så jag har jobbat mycket på att få fram instrumenten, på att få fram en rumskänsla.

[Bild: Janne på Renströmska]