 |
[2024-03-17]
 ...
på
Sam Vesterberg med vänner @ KoM 15/3
Sam
Vesterberg sång/ ak. gitarr, Bengan
Blomgren gitarr, Bernt Andersson
klaviaturer, Jimmy Olsson bas och Bengt
Kristeberg trummor. Foto @ Redaktör'n.
 Sam
Vesterberg är en urkraft. När han knyter näven,
skakar den och grymtar ilsket något om Kapitalism
eller om Åkesson och SD, då tar man lätt
ett steg tillbaka (trots att man sitter ned. Prexis framför
honom.) Sam är stor. På flera plan. Fysiskt
så klart. "Undrar ni varför vi sitter
ner?" frågar han. "Om jag reser mej upp
så skymmer jag dom!".
Han är stor som artist. Inte bara Den Stora Rösten
('som ljudande malm' hävdar Redaktör'n ständigt).
Stor som kompositör och textförfattare. Sexton
låtar får vi ikväll, majoriteten från
albumen "Väg 45" och "Genom mitt fönster".
Bör finnas i varje hem.
Sam är bekväm med sina musiker, det märks.
Munhuggs lätt med Bernt. En familj. Deras historia
går långt tillbaka, till Nynningen exempelvis.
Albumet "Äntligen en ny dag" med Sam Vesterberg
vid mikrofonen gavs ut 1976. Med Bengan och Bernt. Jimmy
dök upp senare. |
 Sams
egen historia går förstås tillbaka till
Västerbotten. Kargt och knapert. Idag talar man om
att "ha en berättelse". Det har Sam. En
norrländsk blues om än inte i tolvtaktarens
form. Och nog är det intressantare att höra
Bengans blåtonade Telecasterbroderier över
Sams texter än över någonting som Willie
Dixon (kanske) har skrivit. Sam är inte secondhand.
Han är här och nu och han griper tag. Inte bara
i Redaktör'n. KoM är fullsatt, även denna
den sista av tre kvällar på rad.
Sam öppnar med "På andra sidan bron"
från "Genom mitt fönster", ett av
Redaktör'ns favoritnummer. Liksom "Älskade
cowboy" och "Den gula lågan" från
"Väg 45". Vi får dem alla tre.
Dessutom "Fattig men rik", dvs. "The Very
Thing That Makes You Rich (Makes Me Poor)" med svensk
text av Sam, en hyllning till hans Mor. Originalet skrevs
av Sidney Bailey, spelades bl.a. in av Ry Cooder. Sist
i listan, den komplexa "Äntligen en ny dag",
ett Nynningennummer av Bertil Goldberg. Katarsis! En mäktig
final. Så ett par extra inapplåderade bluesnummer.
Sam introducerar var och en av sina sånger med sina
minnen. Ofta med ett stort allvar, men likväl gärna
med en lätt ironisk twist på slutet, en blinkning
till Bernt, till publiken. En intensivt lyssnande publik.
Han har pusslat ihop ett förnämligt kompband,
själsbesläktade musikanter. Bernt blundar och
ler, blundar och ger med en flink hand på vardera
klaviaturet. Jimmy, födelsedagsbarnet, ler milt över
sin Fenderbas alt. ståbas (modern style!) och Bengt
Kristeberg, lika leende han, klappar bestämt in låtarna.
Ett leende band.
Bengan hukar sej över sin svartvita Tele, spelar
Sams västerbottniska blues helt fritt från
klichéer, sträcker ut, matchar låtens
stämning med känsliga fingrar, känsliga
öron.
Det viskas om en platta med livematerialet, man kan bara
hoppas.
Du hittar en
spellista med sex videor från kvällen på
vår YouTubekanal |
|
