Pär
Öjerot i Svenska Grammofonstudion, Göteborg |
[2023-11-06]
 ...
på
Pär Öjerot: 'Guitar for hire', studioägare,
gitarrlärare. Busy guy!
Bilden
längst ned på sidan med Pär och Magnus
Hansson i Pat Huggins studio i Sweethome Alabama tagen
av Vanja Fridhammar. Övriga personliga fotografier
utlånade av Pär. Bilden omedelbart nedan t.v.
tagen av Robin Tholerus
En
mycket god vän sedan snart 20 år tillbaka.
Den perfekte reskamraten under ett glimrande besök
2006 i Memphis och Alabamas musikvärld. En gitarrist
som Redaktör'n följt med uppspärrade öron
sedan bandet Dusty Brown satte ned sina boots eller Converse
på lilla KoMs scen i Olivedal. Idag en flitig mångsysslare
i musikbranschen. Redaktör'n stämde möte
med Pär Öjerot
2023-10-17 på Šnyt Pilsnerkafé,
Gyllene Prags mysiga småsyskon i andra hörnet
av Sveaplan.
 -
Du har precis kommit tillbaka från en turné med David
Urwitz?
Visst. Vi var i Småland, i Hultsfred, på Hotell Hulingen,
sen vidare till Söderport i Kalmar. Mycket trevligt. Känns
som en mycket aktiv scen i Kalmar. Mycket kultur, en intresserad
publik.
- Stina Sahlin på trummor. Blev imponerad när jag hörde
henne med Den Mänskliga Faktorn.
Ja, hon är fantastiskt bra. Lärde känna henne när hon
var 16-17 nånting. Hade henne
som elev. Kul att se en sån spikrak kurva. Ja, så har
vi Julia Falthin på bas. Från
Stockholm från början, har spelat med dom flesta. Strömstedt,
Maggio, TV-produktioner …
- Är turnén slut nu?
Den kommer och går, liksom. David håller på med ett radioprogram
på P4 med Morgan Larsson. De ska ut på turné själva med
sin föreställning, Nalen, Storan …
- Hur skulle du beskriva David Urwitz
för någon som inte känner till honom?
Han är från Trollhättan, går väl lite i fotspåren
på sina idoler, Peter Lemarc, Eldkvarn, Marie Fredriksson. Svensk rockpop, ofta personliga texter. Spelar främst piano, men
också gitarr. Skriver allt. Fick sitt genombrott någon
gång 2004-2005.
- Och när vi nu är på 2004: då började vår bekantskap.
När du spelade in vår gemensamme vän Pat Huggins
[singer/ songwriter
från Alabama] album ”The Lost Causeway” på Hvitfeldtska gymnasiet.
Precis. De första inspelningarna är nog ännu tidigare
än så.
 -
Och då är vi också inne på tiden med bandet Dusty Brown.
[Magnus 'Dusty' Hansson sång, gitarr, banjo, Pär
Eriksson (som Pär hette då) gitarrer, Joakim
Fritzner lapsteel, pedalsteel, mandolin, Daniel
Wejdin kontrabas, Per
Svenner trummor, Josefin Hansson sång och Christina
Carlsson sång. Eget välskrivet material med countrytouch.
Altcountry?] Men det var inte ditt första band?
Nja, jag startade mitt första band med klasskompisar när
jag gick i fjärde klass. Spelade covers, högt och lågt.
Nån Guns & Roseslåt. Och
”Långa bollar på Bengt”! Började spela gitarr när jag
var sex år. Fick låna en akustisk gitarr av Mormor. Den
lånar jag fortfarande!
- När startade ni Dusty Brown?
2001 eller 2002. Började repa då i alla fall.
- 2004 fick jag ett exemplar av er demo-EP. Ett enkelt
men snyggt omslag, vikt kartong. Inspelad 2003. Hälften
av låtarna kom väl sedan på CDn ”Another Turn” 2005 [Dusty Records, DUSTCD17].
Finns nån demoinspelning som är ännu tidigare, gjord i
nån gammal skola på Fabriksgatan i Gårda. Där hade vi
releasefesten för EPn. Och vår
sista spelning gjorde vi i Stenhammarsalen 2008.
- Minns att Dusty Brown spelade på din examenskonsert
på Musikhögskolan 2006. Det var nog en av de fräckaste
examenskonserter som har hållits där. Du var väldigt snyggt
uppklädd – och kompletterade med truckerkeps.
(skratt) Den sitter på nu också!
Hur kom det sej att Dusty Brown lade ner?
Jocke och Daniel flyttade till Stockholm. Men ja, det
blev fullt upp med annat. En period av livet då alla samtidigt
stod på tröskeln till att göra olika saker, då var det
svårt att hålla ihop. Vi hade alla studerat på olika sätt.
De flesta av oss hade gått på Musikhögskolan, hade inte
familj, inga jobb. Kunde ägna tid åt att spela. Men sen
…
- Du gick musiklärarutbildningen på högskolan?
Precis. Jag hade ju sånt otroligt flyt, fick ett telefonsamtal
innan jag var färdig. Från Billströmska Folkhögskolan
på Tjörn. De ville ha gitarr- och ensemblelärare så jag
hakade på. Jag blev kvar där, har jobbat där till och
från sedan dess ända till för några år sedan. Nu är jag
på Hvitfeldtska, två dagar i veckan som gitarrlärare.
 -
Så två dagar är du lärare, övriga dagar jobbar du i din
studio [Gröna Svanen] eller är ’guitar
for hire’!
Just det. Jag älskar att undervisa, det är fantastiskt.
Det är främst gitarrundervisning, men också ensemble,
’att spela i band’.
- Men förlåt, nu backar jag tillfälligt: Det slog mej,
en ’spin-off’ till Dusty Brown var ju Josefin, Pär och
Skatorna.
Just det, det var väldigt roligt. Jag gjorde det mesta
av musiken, Josefin skrev texterna. Vi gjorde lite inspelningar,
var i P4 Live, men det blev ingen platta.
- Håller Josefin fortfarande på med musik? Jag vet
att alla killarna i Dusty Brown är aktiva.
Nej, det gör hon inte. Men Christina däremot är sångpedagog
på Hvitfeldtska gymnasiet. Så nu är både jag, Jocke och
Kicki där! Hon är en stjärna! Hon är ute och sjunger en
del, och så gör hon körjobb,
Jocke skickar inspelad musik till henne och ber henne
lägga kör på dem.
- Vi snackade tidigare om ditt spel med David Urwitz.
Men du är involverade i fler band. Valdemar exempelvis.
Jag hörde dej på gitarr med dem i ’Gotta Serve Somebody
- A Tribute To Bob Dylan’ på Stadsteatern i april i år. Mycket
bra musikaliskt, tyckte jag.
Vi gjorde väl fyra föreställningar i april, två i maj.
Väldigt uppskattat, slutsålt hela vägen.
- Hur hamnade du i Valdemar, du är ingen Dylan nörd?
Nej, det är jag inte. Det var ju så tragiskt att deras
gitarrist David Ekh gick bort. Det var väl oklart hur de skulle gå vidare,
jag tror att Gunnar Frick fick axla gitarrspelet också,
han var ju redan med på pedal steel.
Sen hade jag och Gunnar gjort lite grejer ihop, och en
dag så kunde han inte vara med på en av Valdemars spelningar
och då sa han till dem: ”Fråga Pär!”
 -
Du har spelat mycket med Gunnar?
Jag spelade på en dansföreställning på Göteborgsoperan.
Timo Nieminen var sångare där. Timo och Gunnar är goda
vänner. Så Gunnar hade varit där och kollat, och jag tror
att det var i samband med det som han drog med mej på
den där Kikkiinspelningen.
Kikki gjorde ju ”Kikkiland” på Stadsteatern [2014]. Sulo
Karlsson som var med där och Gunnar lärde känna varandra.
Sulo skrev sedan låtar till Kikkis countryplatta [”Postcard
From A Painted Lady” 2015],
hon gjorde tre stycken totalt. Det var jag, Gunnar, Stefan
Bellnäs och Johan Håkansson. Idde Schultz var med och körade.
Gunnar spelade med Åsa Gustavsson på en countryfestival,
nånstans i Småland tror jag. Det var nog första gången
jag träffade honom. Då spelade jag i bluegrassbandet [Downtown Ramblers].
Gunnar är fantastisk – på alla sätt och vis.
- Timo Räisänen spelar du också med
Det började 2018 när jag hoppade in som vikarie på ett
par sommarspelningar. Så föddes en idé, Timo var sugen
på att ge sej på Julen (skratt). Så vi träffades i september 2018 och började
skissa lite på det. Det bokades faktiskt en turné samma
Jul, så vi gav oss ut på en Julsväng,
en helt galen turné.
 -
Jag minns roliga bilder på Facebook, ni åkte kälke
Ja, det var helt galet. I min värld väldigt otippat om
vartannat, vilka ställen vi hamnade på, vilka låtar vi
valde att göra. Timo som för mej var en indierockare gav
sej på ”O Helga Natt” med den äran. En grym sångare. Så
vi fortsatte med projektet. Gjorde en julplatta. Två tredjedelar
spelade vi in i min studio Gröna Svanen. En julplatta
med 24 låtar, en blandad kompott. Och snart åker vi på
turné igen! Första spelningen 30 november, sedan 18 spelningar
i december.
- Du har lyckats få ihop det bra: lärare, studio och
’guitar for hire’.
Det krävs att man är strukturerad.
(skratt) Ja, det är ett pussel. Man får ha bra vikarier.
- Du har spelat med Mikael Wiehe vet jag
Visst, det var i samband med att tidningen Faktum gjorde
en samlingsskiva. Det gjorde de varje år, de hette ”Det
ordnar sig” volym 1-2-3 osv. Vet inte hur många de gjorde, tror jag var med
på de första tre, åtminstone. Vi kompade alltså Mikael
Wiehe, spelade in på Storan. Satt i en ring på Stora Scenen,
stämningsfull belysning, jättehäftigt. Nån räknade in,
vi skulle börja spela – och alla hade kollat in fel låt
(skratt). Men det löste sej.
 -
Du spelar fr.o.m. i år i Slussens Pensionats husband,
smått legendarisk musikkrog på Orust.
Bandet heter Bon Bell och består av Isabella
Sohlberg sång, Olle Lundberg trummor, sång,
Gustav Löfstrand keyboard, sång, jag själv gitarr,
sång, Julia Falthin bas,
sång och Daniel Angebrand trumpet. Julia spelar också
med David Urwitz och har vikarierat
i Valdemar. Spelar även med bl.a. Kaah och Eric Gadd.
[Red: Isabella,
dotter till Slussens Pensionats grundare Biggles &
Ippe, ledde redan 2007 bandet
Bella Boop and the Robbers.
Hördes 2007 på KoM. Och spelade i London i augusti samma år! Cred! Då stod Bella Sohlberg för både basgitarr och sång.
Olle Lundberg spelade trummor, numera i Bon Bell.]
- Dags att prata om din studio Gröna Svanen!
Den ligger mitt i Majorna, på en mycket trevlig adress.
Nära till allt. Vi har exempelvis spelat in David Urwitz
senaste två skivor där. Han ska verkligen ha tack, det
var han som pushade mej till att ta steget och öppna eget.
Jag spelade med honom, och det var han som t.o.m. bekostade
de första grejorna jag köpte till studion.
I Gröna Svanen är jag förstås inspelningstekniker, dessutom
ibland producent. Och, ibland, även gitarrist. Tre roller
ibland! Jag har lite planer för ombyggnad, studion är
i två våningar. Jag byggde om källarvåningen, det är där
studion är nu. Ett kontrollrum och ett inspelningsrum.
Sen har jag ett litet inspelningsrum på övervåningen.
Det är ju en liten studio, bäst blir det nog om man har
trummor, bas och piano. Eller trummor, bas och gitarr.
Men vi har spelat in med hela Valdemar: då var vi sju
personer i studion när vi gjorde den plattan.
 -
Urwitz och Valdemar: några fler
du vill nämna som spelat in hos dej?
Ja, det är väl Timo Räisänen, Kikki Danielsson, en massa
grejor, lite reklammusik och så. Sen har jag hyrt ut studion
till folk som kommer och gör delar av produktionen där.
Lägger sången exempelvis.
- Den andel av din tid som du lägger på studion, ökar
den?
Ja det gör den. Under pandemin var det ju den enda verksamhet
som fungerade, men då hade jag också fullt upp. Vi gjorde
ju julskivan med Timo, men även andra inspelningar. Så
det var överlevnad för min del.
- Och sen kom spelningarna igång …
Visst, efter pandemin var det full fart med spelningar,
både ”Mamma Mia! The Party”, ABBA-föreställningen på Rondo
och ”Kärlek skonar ingen”, Håkan Hellströmmusikalen på
Göteborgsoperan. De gick ju parallellt. Det var full fart.
- Där lirade du gitarr på de stora scenerna
i Göteborg!
Och så till det viktigaste (skratt): vad har du för gitarrer
och förstärkare? Om vi tar det från början. Du har en
Telecaster från Fenders Custom
Shop du fick av Pat?
Det är faktiskt en Custom
Shop Nocaster, en Relic, jag tror han
köpte den 2006. Har spelat jättemycket på den, spelar
fortfarande mycket på den. Kanske framför allt i Dylansammanhang
då.
I USA köpte jag ju när du var med [2006] en Gibson ES-137.
Som jag modifierat med ett Bigsbysvaj och Lundgrenmickar som heter ’Revolver’, det är
P-90-mickar. Sen har jag en Gibson ’nonreverse’
Firebird. Riktigt häftig, också med P-90-mickar, från
1965. Låter otroligt bra! Klirrigt
och härligt ljud.
Men den som jag spelar mest på faktiskt, just nu, det
är min röda Jazzmaster. Det är ett hopplock. Halsen är
från en tysk tillverkare. Kroppen är nog från Japan. Elektroniken
är från en tillverkare i London, Mojo
Pickups. Man köper all elektronik i ett färdigt paket,
bara att trycka i gitarren så är det klart! Jättebra ’widerange
humbuckers’.
Sen måste jag nämna, den akustiska gitarren jag har är
byggd av Thomas Fredholm. Den stålsträngade gitarren är
helt otrolig. Också otroligt att den mannen finns i Göteborg.
Hans gitarrer finns ju över hela världen. Dolly Partons
gitarrister. Will Kimbrough
med Emmylou Harris. Zac Brown
har en 3-4 stycken.
Stärkare?
Fender Vibro-King. Köpte den
när jag var 18-19, var på Musikanten i Kungälv. Skulle köpa en Fender Twin
Reverb de hade, hade med exakt de pengar som den kostade.
Skulle provspela den. Fungerade inte. Helt död. Två timmar
kvar till bussen hem gick så jag tittade runt. Vibro-Kingen
stod bredvid utan prislapp. Säljaren sa’: ”Det är Göran
i Streaplers som ska sälja den. Men den är långt mycket
dyrare än den du skulle ha. Men jag ringer honom i alla
fall och kollar.” Och när jag gick därifrån hade jag den
med mej. Det var först långt efteråt som jag begrep hur
extremt generös Göran varit.
Sen har jag en Fender Princeton från
’64. Den har jag använt väldigt mycket. Helt otrolig.
Sen har jag en Vox AC30 från
’65. De är ganska olika!
Vi blev torra i struparna där och fokuserade
i stället på våra sejdlar med sval Pilsner
Urquell.
(Kan rekommendera Šnyts Reuben
Sandwich också!) |
|
