"En kavalkad av låtar av och förknippade med Eric Clapton framförs av
Elinor Sahlin sång, Cathrin Strandberg sång, Jan "Nygus" Gustavsson bas, Roger Mörck trummor, Bo Hansson klaviatur, Molle Molin gitarr/ sång och Bertil Löfdahl gitarr/ sång." Foto © Redaktör'n.

[2018-12-05]
...
om Tribute to Eric Clapton @ S/S Marieholm 23/11

"Can Blue Men Sing The Whites?" undrade Bonzo Dog Band redan 1968. Redaktör'n har inget svar ännu på den frågan men ber att ev. få återkomma. Att en handfull Göteborgare kan lira The Eric Clapton Song Book framgick dock mycket tydligt härom fredagen.

Eric Clapton, "a white man singing and playing the blues", är en kontroversiell herre i vissa musikerkretsar. I första ledet denna kväll stod två riddare med dragna svärd (nåja, Stratocasters) beredda att försvara hans ära.

Bertil öppnade med "White Room" och "Cocaine", Molle följde upp med "Riding With The King". Bertil återtog mikrofonen i "Can't Find My Way Home", "I Shot The Sheriff" osv. Inte SÅ mycket ren blues kanske någon tänker, men i mellanakten levererades "Further On Up The Road", "Merry Christmas Baby", "Help The Poor" och "Hoochie Coochie Man" med verv och aplomb. Creamdiggaren uppskattade att "Sunshine Of Your Love" dök upp i andra akten. Observera: vi hörde inte bara gnistrande gitarrer om någon nu trodde det: Bosse glänste på klingande piano, Fender Rhodes och Hammond. Applåder för rytmsektionen också!

Bonus 1: Att få höra svårt saknade Elinor Sahlin på scen igen. Som lead på ett nummer bara, "Tulsa Time", annars körsång tillsammans med lika eminenta Cathrin. Men ändå!

Bonus 2: Inte bara de mest slitna låtarna: såväl "Angel" (album "Old Sock") som "No Alibis" (album "Journeyman") fick Redaktör'n att gräva i de allt glesare små grå. Kul initiativ detta Berra, tack för det!

... om The Casuals @ S/S Marieholm 1/12
Martin Bällgren sång, Conny Aidanpää gitarr, Erik Billander kontrabas, Tommy Johansson trummor.

Gäst på piano: Bo Hansson. Kvällens arrangör: Göteborgs Bluesförening.
Foto © Redaktör'n.
"Cause every girl crazy 'bout a sharp dressed man" sjunger ZZ Top, och så kan det visst vara. Conny skulle nog inte lägga in en låt av ZZ Top i sin repertoar (hellre av ZZ Hill) även om han håller med om deras tanke, men han är noggrann med att "dress well AND play well". Även så ikväll, frontande The Casuals tillsammans med vokalisten Martin.

"Spelar rhythm’n’blues så som den lät på 50-talet i Amerikas sydligare stater" skriver de själva och de har såklart rätt. En rad låtar som Redaktör'n inte kan identifiera (Claptontributen var lättare) men så ska det vara. Ett fräckt band med en minst sagt dansant repertoar. Redaktörskan blir raskt upptagen.

Favorit: Johnny Guitar Watsons underbara "Cuttin' In". Grannt spelad, lika grannt sjungen. "Pardon me, buddy / For feeling so bold / But that's my girl / You're dancing with".

Men mycket mera att njuta av: Fin soul från Martins stämband i exempelvis "I'm Losing You" av Huey P. Meaux. (Nä, INTE The Temptations i o f s fina hitsingel från ´66.) Ibland körar hela bandet: det borde fler band göra. Mm, en skoj kväll på bluesbåten. The Casuals har bra drag under galoscherna skulle någon sagt. Fast Conny bär nog hellre Stacy Adams two tone.

 
Arkiv: Redaktör'ns Tidigare Tänkta Tankar
           fr.o.m 26 aug 2009
Redaktör'ns Mailadress