"En kavalkad av låtar av och förknippade
med Eric Clapton framförs av
Elinor Sahlin sång, Cathrin
Strandberg sång, Jan "Nygus"
Gustavsson bas, Roger Mörck
trummor, Bo Hansson klaviatur, Molle
Molin gitarr/ sång och Bertil
Löfdahl gitarr/ sång." Foto
© Redaktör'n.
|
[2018-12-05]
 ...
om
Tribute to Eric Clapton @ S/S Marieholm 23/11
"Can
Blue Men Sing The Whites?" undrade Bonzo Dog
Band redan 1968. Redaktör'n har inget svar ännu
på den frågan men ber att ev. få återkomma.
Att en handfull Göteborgare kan lira The Eric Clapton
Song Book framgick dock mycket tydligt härom fredagen.
Eric Clapton, "a white man singing and playing the
blues", är en kontroversiell herre i vissa musikerkretsar.
I första ledet denna kväll stod två riddare
med dragna svärd (nåja, Stratocasters) beredda
att försvara hans ära.
 Bertil
öppnade med "White Room" och "Cocaine",
Molle följde upp med "Riding With The King".
Bertil återtog mikrofonen i "Can't Find My
Way Home", "I Shot The Sheriff" osv. Inte
SÅ mycket ren blues kanske någon tänker,
men i mellanakten levererades "Further On Up The
Road", "Merry Christmas Baby", "Help
The Poor" och "Hoochie Coochie Man" med
verv och aplomb. Creamdiggaren uppskattade att "Sunshine
Of Your Love" dök upp i andra akten. Observera:
vi hörde inte bara gnistrande gitarrer om någon
nu trodde det: Bosse glänste på klingande piano,
Fender Rhodes och Hammond. Applåder för rytmsektionen
också!
Bonus 1: Att få höra svårt saknade Elinor
Sahlin på scen igen. Som lead på ett nummer
bara, "Tulsa Time", annars körsång
tillsammans med lika eminenta Cathrin. Men ändå!
Bonus 2: Inte bara de mest slitna låtarna: såväl
"Angel" (album "Old Sock") som "No
Alibis" (album "Journeyman") fick Redaktör'n
att gräva i de allt glesare små grå.
Kul initiativ detta Berra, tack för det!
|
|
...
om
The Casuals @ S/S Marieholm 1/12
Martin Bällgren sång, Conny
Casino gitarr, Erik Billander
kontrabas, Tommy Johansson trummor.
Gäst på piano: Bo Hansson.
Kvällens arrangör: Göteborgs Bluesförening. Foto
© Redaktör'n.
 "Cause
every girl crazy 'bout a sharp dressed man" sjunger
ZZ Top, och så kan det visst vara. Conny skulle
nog inte lägga in en låt av ZZ Top i sin repertoar
(hellre av ZZ Hill) även om han håller med
om deras tanke, men han är noggrann med att "dress
well AND play well". Även så ikväll,
frontande The Casuals tillsammans med vokalisten Martin.
"Spelar rhythm’n’blues så som den
lät på 50-talet i Amerikas sydligare stater"
skriver de själva och de har såklart rätt.
En rad låtar som Redaktör'n inte kan identifiera
(Claptontributen var lättare) men så ska det
vara. Ett fräckt band med en minst sagt dansant repertoar.
Redaktörskan blir raskt upptagen.
Favorit: Johnny Guitar Watsons underbara "Cuttin'
In". Grannt spelad, lika grannt sjungen. "Pardon
me, buddy / For feeling so bold / But that's my girl /
You're dancing with".
Men mycket mera att njuta av: Fin soul från Martins
stämband i exempelvis "I'm Losing You"
av Huey P. Meaux. (Nä, INTE The Temptations i o f
s fina hitsingel från ´66.) Ibland körar
hela bandet: det borde fler band göra. Mm, en skoj
kväll på bluesbåten. The Casuals har
bra drag under galoscherna skulle någon sagt. Fast
Conny bär nog hellre Stacy Adams two tone. |
|
