Simon vid trummorna, Sebastian på bas. Filips hotrod Telecaster. Och Pilen på Gretsch!
[2016-02-25]
... på Local Heroes @ O'Learys Järntorget 19/2
Filip Rådberg sång/ gitarr, Erik Cöster sång, Simon Lindekrantz sång/ gitarr, Henrik Pilquist gitarr, Gian Kündig bas, Abbe Abrahamsson trummor. Kvällens gäster: Lennart Lindeberg sång, Richard Tehler gitarr, Sebastian Sandberg bas/ sång. Samtliga foto © Christer Fridhammar
Fredagsmusik med Local Heroes at the local. Simon, Pil, Gian & Abbe går ut hårt med Robert Crays "I Shiver" ("And I shiver all over / I shiver all over / I shiver all over, 'cause I ain't got you!") och eviga "I'm Ready". En efterlängtad och spelsugen Filip pluggar i sin nya Telecaster fr.o.m. Stones "Beast Of Burden". Är direkt inne i matchen (skulle sportkommentatorn sagt) och svajar coolt med det blänkande Bigsbyt redan på nästa nummer, någon funky blues. Mera blues i Chris Kenners "Sick And Tired" - en Simonfavorit - och så paus.

Erik (glimrande Lennontolkare i Scumbag) sjunger kraftfull lead på tre nummer: "Coming Into Los Angeles" (Arlo Guthrie), "Let It Rain" (Eric Clapton) och "Back Door Man" (Willie Dixon). En tung "Back Door Man", säkert inspirerad av The Doors version sufflerar Petter. Redaktör'n håller helt med - och tycker samtidigt att Erik låter som John Kay och att kompet låter Steppenwolfskt hotfullt. Dessa gamla hjältar! Och så våra nya, arvtagarna.

Annars blir nog "Let It Rain" fullträffen av de tre med sanslöst gitarrspel från Pilen (slingrande ormtjusarskalor) och framför allt Filip (Claptonskt blänk). Sickna lirare!

Simon the Soulman tillbaka i "Brown Sugar" och Pil solar melodiskt på en vacker mörkt grön Gretsch. Nya blanka gitarrer idag, guys! Mera Stones, "You Can't Always Get What You Want" och Pil broderar högt högt upp i stratosfären. Och så paus. (Tycker någon läsare att det verkar vara tätt mellan pauserna vill Redaktör'n bara påpeka att det är l-å-n-g-a versioner av låtarna. Plus att han kan ha missat någon låt: Han är på en bar.)

Den Store Lennart sjunger tre nummer även han: "Ohio" (CSNY), "One Way Out" (Allmansversionen) och "Love the One You're With" (Stephen Stills). Behövs knappt någon mikrofon här. Filip i absolut högform flummar inspirerat på "Ohio" och Woodstock är inte långt borta. "One Way Out" går som på räls och slutar helt sonika med att bandet citerar "Tequila". Konstnärlig frihet!

Simons stämma igen: Steve Millers "Fly Like An Eagle" och nog flyger Pilen med sin gitarr! Richard lånar Pilens Stratocaster och O'Learys fylls av Simons mässande "Hey hey, my my / Rock and roll can never die" och av Filip-Neils och Richard-Neils distade gitarrer. And it's LOUD. And it's GOOD!!

Slut. Så var det nog tänkt. Men Richard börjar envist plocka melodin till "Stairway To Heaven" och ingen är nödbedd inför dessa locktoner. Simon tar trummorna, Filip sin Tele och Sebastian basen. Det är Led Zeps tur att få dominera scenen och passionerade solon haglar från Filip & Richard. Wow. Slut - och en ekande tystnad. Men "Rock and roll can never die!". Så är det, även i Linné.