Nu tar Redaktör'n det lite lugnare med sitt Tänkande. GigKalendern fortsätter, fetare än någonsin, men Redaktör'n ämnar fokusera på god musik, gott umgänge och goda drycker under de närmaste spelningarna. INTE på den lilla anteckningsboken. Det blir lite mer kåseri, lite mindre dokumentation. Ett tag. Ses!
[2013-11-05]
... på det här med Americana

Ett ord som dyker upp allt tätare i bandpresentationer, festivalaffischer och skivrecensioner. Men vad är då Americana? Wikipedia skriver:
"Americana är folkmusik och traditionell musik från USA, och kan sägas inkludera stilar som folkmusik, countryblues, bluegrass, alternativ country, rockabilly, rotrock och heartland"
.

The Americana Music Association definierar etiketten: "Americana is contemporary music that incorporates elements of various American roots music styles, including country, roots-rock, folk, bluegrass, R&B and blues, resulting in a distinctive roots-oriented sound that lives in a world apart from the pure forms of the genres upon which it may draw. While acoustic instruments are often present and vital, Americana also often uses a full electric band."

Men Americana behöver inte nödvändigtvis enbart syfta på musik. Wikipedia igen: "The term can also be used to describe studies of American culture, especially studies based in other countries."

Och det är väl så man får tolka titeln på en ny och lovande bok av Ray Davies: "Americana: The Kinks, The Road and the Perfect Riff." Förlaget skriver: "Davies tries to make sense of his long love-hate relationship with the country that both inspired and frustrated him. From his quintessentially English perspective as a Kink, Davies -- with candor, humor, and wit -- takes us on a very personal road trip through his life and storied career as a rock star, and reveals what music, fame, and America really mean to him."

Americana i handfast musikform har annars dykt upp i Redaktör'ns närhet flera gånger på sistone. Som 1/11 på KoM musik&bar när gruppen Americana (här råder det ingen tvekan om vad det handlar om) gjorde sin debutspelning. Teodor Boogh sång/ gitarr, Henrik 'Pilen' Pilquist gitarr, Mats Boogh bas och Matti Carlsson (liksom Teodor från Miss Albatross) trummor. En lysande spelning där framför allt de två gitarristerna fick tillfälle att sträcka ut i långa broderande solon i material av artister som Neil Young, Dylan, CCR, Jayhawks m.fl.

Mera Americana hördes på KoM musik&bar den 25/10 då kvartetten Friends Of The Devil gjorde sitt tredje gig: åter igen en glimrande och fantasifull tribut till Grateful Dead.
Som var ett legendariskt band från San Francisco som man ofta slentrianmässigt etiketterat som psykedelia, men som i repertoar och spelsätt lika ofta definierade begreppet 'Americana'. Stark laguppställning med Teodor Boogh gitarr/sång, Johan Johansson klaviatur, Mats Boogh bas och Lars 'Lade' Källfelt trummor. En 20-minuters "Dark Star" nästa gång?

Och Redaktör'n ser redan fram emot nästa Americanaspelning:
Shake 'n' Bake ombord på S/S Marieholm den 8/11. Ett GBF-arrangemang som presenterar mångsysslande Göran 'Sevenson' Svenningssons allra nyaste projekt. En rätt med garanterat många ingredienser av Americana om jag känner Mr. Sevenson rätt.
Göran Svenningsson gitarrer/ sång [bild t.v.], Ingo Molin sång/ percussion/ trombon, Stephen Sahlin klaviatur/ dragspel/ sång, Mats Boogh bas och Henrik 'Pilen' Pilquist trummor. Kan bli olagligt bra.

Börjar den uppmärksamme läsaren se ett mönster?

Ska man lira Americana i Göteborg så är det säkrast att ha med musikerparet Boogh & Boogh i laguppställningen. Åtminstone en av dem. Ett på våra scener relativt nyetablerat far&son-par som redan hunnit skapa sig ett starkt varumärke. Eller två.

På KoM musik&bar kan man sedan höra ständigt efterlängtade Pilgrim den 9/11. Och är inte Pilgrim någon form av Americana så vet jag inte vad de är. Dock: basisten är inte Mats Boogh i lösskägg. Det ÄR Mikael Fahleryd. Redaktör'n lovar!
Samtliga musikbilder: Vanja