|
[2025-12-28]
 ...
på Linnékrogens fyra musikkvällar under
vecka 51: 17/12 - 20/12 2025
Foto
© Redaktör'n om inte annat angivits
Musikåret
på Linnékrogen slutade värdigt med inte
mindre än fyra eminenta musikkvällar. Ett år
som började den 30 januari med en akustisk spelning
med Martin Carlberg, stödd av spelningarnas initiativtagare,
Henrik Nagy (t.h. i backspegeln ovan bredvid Olle). Ett
mycket lyckat år, och Redaktör'n håller
alla tummar han har inför 2026. |
| Fredag
19 december: BLUES BOOSTERS |
Foto
© Vanja Fridhammar |
Blues
Boosters fr.v.: Filip Bergström
gitarrer/ munspel, Mattias Ollas trummor,
Petrus Nordh sång/ gitarr, Robin
Frederiksen bas/ sång.
Red.
börjar med Blues Boosters gig. Inte
veckans första, men den spelning som gjorde djupast
intryck på Redaktör'n den veckan. Dels p.g.a.
bandets otroliga energi och spelglädje, dels p.g.a.
att det var så beundransvärt TIGHT. Märk
väl, hade detta varit ett av stans många bluesgäng
med rutinerade 50plussare så hade Red. antagligen
kommenterat att det var väl många standardnummer
i repertoaren. Men det tänker han inte göra:
Blues Boosters gav dessa slitna bluesstandards nytt liv.
Kanske en klyscha, men i så fall sann.
 OK,
vi kör igång. OBS att Petrus sjunger det mesta,
har en mycket bra röst och lirar på sin Telecaster
rätt över repertoaren så att det ryker.
Imponerande. Så är det markerat. Börjar
med Muddy Waters "I Can't Be Satisfied", en
stompig blues där Petrus sjunger och Filip solar
på plåtgitarren. "Clyde" följer,
ett för Red. dittills obekant nummer av JJ Cale.
"Shake Your Money Maker" (Elmore James) där
Filip slajdar på en tolvsträngad akustisk gitarr.
Och en gladare basist, Robin, har aldrig setts.
"Baby, Please Don't Go"
(Big Joe Williams m.fl.) har en dynamik likt Led Zeps.
Så en snabb "Got My Mojo Working", en
klassiker om någon, med Filip på munspel.
(Nu är musikrummet i princip fullsatt.)
"On the Road Again" (tänk Canned Heat),
Robin körar, Filip munspelar, soundet är malande,
tight. "Morning Light", en egen låt, är
tungt rockig med fräckt Telesolo. Robin börjar
ensam, sjunger en vokal slinga. Lysande nummer. PAUS!
Tillbaka med "All Your Love"
(Otis Rush tänker vi på) och
Filip lirar introplocket. “Walk In My Shadow”
(Free) med stunder av 'twin guitar lead': Filip hanterar
en Epi Les Paul. Petrus tar i från tårna,
sjunger "Rollin' And Tumblin'" (Muddy) och Filip
slajdar på plåtgitarren. "Stop Breaking
Down" (Robert Johnson) och såväl Telen
som plåtgitarren vräker på.
"Rattlesnake Shake" (Peter
Green's Fleetwood Mac) och nu vill nog några ha
ett dansgolv. Dynamiskt och alldeles,
alldeles glimrande. Skallerorm på slutet ... "Dust
My Broom" (Robert Johnson) och slajden fär jobba.
Petrus fyller i, dekorerar med sin Tele. En snyggt gles
"Spoonful" (hörd med Howlin' Wolf) med
lätt Led Zepvarning igen. Petrus jobbar med rösten,
fin sång.
"Too Late" (hörd med Little Walter - och
Totta!) sjungs däremot av Robin. Snabb, tight. Munspel
så klart. De ger järnet!
Och så byter de tvärt
stil: "Sweet Little Angel", en klassiker med
B.B. King. Vacker slowblues, Petrus röst
glider snyggt upp i falsett. Les Paul och Tele syskonspelar,
och jo då, de fixar lätt den typen av blues
också. "Going Down" (Don Nix) och "Nu
e de rock'n'roll" ler Petrus. Tempo, tempo!
"Sunshine of Your Love"
(Creams paradnummer) och tvenne sologitarrer
tråcklar tillsammans. "Old Black Mattie"
(R.L. Burnside) och där känns det som bröderna
Dickinson igen. Från noll volym upp till crescendo.
Wow. "Call Me the Breeze", mera J.J. Cale. Snabb
plåtslajd, fingerfärdig Tele. "Tush"
(ZZ Top) går på räls. Sista plåtslajdsolot
för dagen! Enastående kväll med enastående
band muttrar Redaktör'n. |
| Onsdag
17 december: HENRIK NAGY TRIO |
|
Henrik
Nagy Trio: Fr.v. David Ståhl
pedal steel, Henrik Nagy sång/
ak. gitarr, Johan Nagy kontrabas.
Redaktör'n tassar in när
Henrik sjunger ett Blaze Foleynummer,
Johan någonting med Working Man i texten och Henrik
avslutar sitt set med "Sunday Mornin' Comin' Down",
ett av Kris Kristoffersons mästerstycken. Paus. Sicken
tajming!
 De
är tillbaka omedelbart efter pausen med Henriks "Pancho
and Lefty" (Townes Van Zandt), "Hey,
Good Lookin" (Hank Williams) och "Crying Time"
(Buck Owens) med svidande stålklanger från
David. Och tack och lov "The Cold Hard Truth",
Redaktör'ns favoritnummer med såväl George
Jones som Henrik Nagy. (Kan Henrik vara en inkarnation
med skägg?).
Johan gör en övertygande
"Your Cheatin' Heart" (Hank
Williams), Henrik är tillbaka med “Mammas Don't
Let Your Babies Grow Up to Be Cowboys” (hörd
med ex. Willie & Waylon) och avslutar kvällen
med "On the Road Again" (Willie Nelson, inte
Canned Heat!).
Absolut lysande förstås,
Red. utdelar fem hesa Yeehaw! och tänker
att OM det finns någon slags 'countryboom' så
borde dessa gentlemän uppmärksammas. David Ståhl
på pedal steel av märket Emmons (Buddy Emmons!)
är f.ö. en ny bekantskap för Red. Är
dessutom jazzgitarrist och var med om att starta jazzklubben
Unity, det får han senare veta. Och Red. ska snart
höra honom igen. |
| Torsdag
18 december: WILD CARDS |
 |
Wild
Cards fr.v. Olle Schelander
gitarr/ sång, Martin Carlberg sång/
gitarr, Abbe Abrahamsson trummor och
Johan Strömberg bas.
Nej, Red. var tyvärr inte
där (slöjdade däremot ovanstående
reklambild för kvällen). Man kan inte vara överallt.
Så han citerar istället sin gode vän Göran
Hällerståls noteringar i Facebook: "Blev
en tur till Linnékrogen / Linnéterassen
för att kolla in Wild Cards med Martin, Olle, Abbe
och Johan, bländande bra idag med många blues
klassiker i setlisten, passade mig perfekt idag."
"...otroligt bra lir av gänget!" Red. litar
alltid på Göran! |
| Lördag
20 december: SÄSONGSAVSLUTNING |
Fr.v.
Olle Schelander, Henrik Nagy,
Tommy Johansson och Johan Nagy.
Nedan Olle och längst ned Petrus
Nordh
|
Så
är det dags för avslutningsheatet för året
för Linnékrogens livescen. En
rad av de musiker som framträtt där passerar
revy denna kväll. Redaktör'n
& Redaktörskan har varit på Uncas Julföreställning
i hans konstgalleri (rapport kommer!), anländer lite
väl sent, missar bl.a. Bertil Löfdahls set.
Noterar belåtet att 'musikrummet' är helt fullsatt.
På scen (nåja) är Olle Schelander sång/gitarr,
Henrik Nagy gitarr, Johan Nagy elbas och Tommy Johansson
trummor. En kvartett som strax är inne i "After
Midnight" (J.J. Cale) och därefter "Iceman"
(Albert Collins).
Där Olle sjunger "Gonna
play this old guitar, mix up some fire
with my ice / Yes, I'm gonna play this old guitar, light
your fire with my ice / Sometimes it sounds so good to
me, I just might play it twice". Och det gör
han - och det gör han rätt i. Olles blå
spel på sin blänkande Goldtop med Collinskt
sting och personliga fraseringar är en njutning att
höra.
Henrik tar över sångmikrofonen
och fortsätter på bluesspåret:
Eddie Boyds "Five Long Years" i lång upplaga
där Henrik passar på att sträcka ut på
sin Telecaster. En vass blueslirare även han, även
om man ofta förknippar honom med countrygenren. Johan
gör Ray Charles "I Got a Woman", där
är han på sin mammas gata, och så blir
det byte av laguppställning.
 Petrus
Nordh gitarr, David Ståhl gitarr, Johan kvar på
bas och Abbe Abrahamsson på trummor.
Balladen "Bye Bye Blackbird" blir Johans ambitiösa
val. Han sjunger, David solar på Telecaster och
visst hör man i fraseringarna att han är van
att lira jazz. Fräck blues igen i "The Thrill
Is Gone" och "Got My Mojo Working" med
Petrus på sång och sologitarr.
Och så byter Henrik med David
och gör "The Gambler" (Kenny
Rogers), "Sunday Mornin' Comin' Down" (Kristofferson)
och "Call Me the Breeze" (J.J. Cale). Lite mera
som Henriks sångbok i onsdags. En mångsidig
musiker.
Vi har en rad musiker att vara
stolta över här i stan. Ett
antal av dem har glänst här på Linnékrogen
under året. Redaktör'n hoppas de är tillbaka
i Linné under 2026. I så fall, missa dem
inte! |
|
