|
[2025-07-18]
 ...
på Molle Molin Trio @ Oliven 12/7
Molle
Molin
sång/gitarrer, Tove Molin bas/kör,
Tommy Johansson cajón
Foto ovan och nedan © Redaktör'n. Nederst ©
Vanja
|
 Tillbaka
på lilla Oliven, en scen i Linné vi skrev
om 2025-05-07. Bluesmusik
ikväll precis som sist, varvad med Cornelis Vreeswijks
alster. Spelad av tre rutinerade musiker från våra
blå scener: Molle & Tove från Molle Molin
Band, Tommy från främst duon Dafgård
& Tommy Trumma. Tre bluestolkare med stora kvaliteter,
och det ÄR främst för bluesmaterialet som
Red. sitter här på Oliven. Cornelis är
mycket populär - respekt, respekt - men av någon
anledning föll aldrig Red. riktigt för hans
musik. Man kan inte älskas av alla.
Bluesmusiker som sagt. Solida instrumentalister alla tre,
men Molles gitarr, enda soloinstrumentet, är oundvikligen
i centrum. Två akustiska sådana idag, Red.
är van att höra honom med en Stratocaster. Och
minns gärna tillbaka till "Hyllningskonserten
till KoM Musik & Bar" 2023-09-30.
Fina gitarrister på rad, men det var flera i publikum
som viskade i Reds öra att "den där Molle
är nog vassast av dem alla". Red instämde
där och då.
I afton vävs det inte in SÅ många gitarrsolon
eller -break, det är mest komp på stålsträngat
(blues) och "Jesusknäppare" (Cornelis).
Tyvärr. Molles solospel är annars av sådan
klass att det gärna kunde ha framhävts betydligt
mera. (Kanske med en Stratocaster i arsenalen? Mera att
kånka på, Red. vet.)
Avspänt mellansnack men inga långörer.
Lite munhuggning mellan Tommy och Molle förstås,
Tommy Trumma har som bekant en räv bakom örat.
Publiken trivs över lasagne, sallad, tekopp, bulle
eller öl.
Blues & Cornelis varvas, men vi börjar med bluesmaterialet.
Trion förvaltar det väl, inleder med "Driftin'
Blues". Red. tänker direkt tillbaka på
Charles Brown i Frölunda Kulturhus. Så "Key
to the Highway", en flitigt spelad standard i bluessfären.
"Love in Vain", ett övertygande Robert
Johnsonnummer, men Stones äger det nästan idag.
"Walking Blues" med slide (Son House långt
tillbaka). Och så det sista bluesnumret, som även
blir kvällens sista låt: "You Belong To
Me" (Magic Sam). Sjungen och spelad med tyngd och
auktoritet. Fräckt basspel. I Reds öron har
Trion sparat det bästa till sist.
 Cornelis
är som sagt inte riktigt Reds påse, men det
kan varken Trion eller Cornelis hjälpa. Och Trion
gör helt klart ett bra jobb med att tolka hans visor.
Öppnar med "Ballad om censuren", "Esmeralda",
"Personliga Persson" osv. När de gör
"Ågren" undrar Molle om någon i
publiken upplevt detta, och Ärlige Red. sträcker
pliktskyldigt upp näven ... "Telegram för
en tennsoldat", "Telegram för Lucidor"
("en låt från det glada 1400-talet").
"Blues för Fatime" liras tungt, rytmiskt,
fräckt. ("rock'n'roll!!").
Set två bjuder bl.a. på Cornelis "Ångbåtsblues"
i en version med TRYCK! Dessutom, utöver ett pärlband
Cornelis, på Bo Kaspers "Dansa på min
grav", Bill Wither's "Ain't No Sunshine"
(populärt val, snyggt gitarrsolo!), Bellmans "Märk
hur vår skugga" (det glada 1700-talet) och
Claptons "Tears In Heaven". Dessutom Dan Hylanders
"Clown i mina kläder" där Tove inflikar
kör och Molle gör ett mycket snyggt solo.
En
mycket gemytlig musikkväll på Oliven. En kväll
som ger fina musikaliska minnen men inte fullt så
fina bilder: tyvärr svåra ljusförhållanden
för kamerorna. Ett par billiga spotlights hade varit
klockrena. Tavlorna på väggarna får idag
allt ljus medan bandet nedanför sitter i skymundan.
Lite olyckligt tycker vi besökare.
|
|
