[2011-04-05]
... Elvin Bishop: "Big Fun" ALLIGATOR RECORDS (1988)

Ser man nyare bilder och skivomslag med sångaren och gitarristen Elvin Bishop så får man lätt intrycket av en 'good ole southern country boy': det är mycket rutiga skjortor, stråhatt, denimoveraller och kanske en hund (eller t.o.m. en griskulting!). Och så ett halmstrå mellan tänderna i stället för en halvrökt cigg i mungipan. Inte så cool: däremot en glad bondpojke, en glädjespridare och en underhållare.

Men Elvin Bishops musikaliska bakgrund är Chicagos svarta bluesscen: 21 år gammal började han 1963 hänga på sydsidans klubbar med munspelaren och sångaren Paul Butterfield vid sin sida. Spelade med framstående musiker som bröderna Big & Little Smokey Smothers. Och bildade den integrerade gruppen The Paul Butterfield Blues Band tillsammans med Paul och Howlin' Wolfs båda vapendragare Jerome Arnold och Sam Lay. Tunga gubbs.

Elvin & Paul på Montereyfestivalen 1967 Paul Butterfield Blues Band "Driftin' Blues" YouTube

1965 släpptes albumet "The Paul Butterfield Blues Band" som helt rättvist kom att bli en milstolpe inom genren elektrisk blues. Då hade gitarrfenomenet Mike Bloomfield också rekryterats till bandet och Elvin hamnade i hans skugga, i alla fall i massmedia. Mike stannade kvar för ett par plattor, Elvin för ytterligare någon, men 1968 öppnade han till slut eget och släppte ett år senare debutalbumet "The Elvin Bishop Group". Ett mycket spräckligt bluesalbum som gavs ut på Bill Grahams San Franciscoetikett FILLMORE. Efter ytterligare en LP på samma (snart nedlagda) etikett hamnade Elvin på storbolaget EPIC och bandet kantrade över i ett mera souligt stuk, hade Elvins flickvän Jo Baker på sång och adderade Santanatrummor här och var. Men Elvin hittade inte sin själ där heller.

Vidare söderöver till skivbolaget CAPRICORN (Allman Bros etc.) i Macon, Georgia. Och där kände han sig till slut som hemma: den rytmiska, gungande och ofta glättiga stilen satt perfekt. "Let It Flow" (1974) inledde en rad roliga album som man mycket väl kan sortera in på hyllan 'sydstatsrock', även om det är ovanligt mycket glimt i ögat och räv bakom örat för den bluesiga genren.

Elvin fick t.o.m. en jättehit 1976: "Fooled Around And Fell In Love", fast då sjöng bandmedlemmen Mickey Thomas (senare i Jefferson Starship). Nej, det vokala har aldrig varit Elvins starka sida. Och fast Elvin själv skrivit låten hade han först INTE tänkt använda den i sitt band.

Sen havererade tyvärr CAPRICORN, åren gick och Elvin kom tillbaka till Kalifornien. 1988 dök han överraskande upp på Bruce Iglauers Chicagobaserade ALLIGATOR RECORDS i och med plattan ovan, "Big Fun". Det blev fler album där, bra kritik fick de också, men Elvins eviga skivbolagsvandring fortsatte och just nu är han på DELTA GROOVE, en klart intressant etikett som har specialiserat sig på västkustblues.

CAPRICORN-plattorna finns tyvärr inte på Spotify (men är väl värda att leta upp!) så vi fokuserar i stället på Elvins första ALLIGATOR-album. "Big Fun" svänger ofta sanslöst med ett par saxar, ibland en hamrande Dr. John på piano och så Norton Buffalo på munspel. Men tempot kan lika gärna saktas ner och sången glida över i humoristisk 'spoken word'. Elvin lirar en massa gitarr förstås, ofta med slide, antagligen spelad på en av hans favoritgitarrer: röda Gibson ES-345 eller 355 som han brukar kalla "Red Dog".

Fotnot: En gitarrist som INTE är med på denna plattan är Johnny "V" Vernazza som ständigt stod vid Elvins sida under åren på CAPRICORN, live och på skiva. En vass gitarrist, även han gärna beväpnad med ett sliderör, som dekorerat flera fina plattor förutom Elvins. Om du diggar vad man kallar sydstatsrock, kolla smakproven på Johnnys website!