|
[2011-12-08]
 ...
om
Travels With Charley @ Café Hängmattan 1/12
Elie
Bauduin sång/ akustisk gitarr, Sofia
Assarson sång/ tvärflöjt/ munspel,
Theo Stocks elgitarr/ lapsteel/ pedal steel/
banjo/ sång, André Robsahm elbas/
sång, Max Olsson trummor/ dragspel. Gäst
på trumpet Oskar Stenmark. Bild på
Max vid trummorna © Vanja. Gruppbilden med fr.v. Elie,
André, Theo och Sofia © bandet.
Äpplet faller inte långt från trädet sägs
det. Lyssnar man på trumslagarna Tomas 'Tolson' Olsson
och hans son Max (och det gör man gärna) så
bekräftas den tesen. Flitige Tolsons eleganta spel har
Redaktör'n avnjutit oräkneliga gånger under
åren. Max har han såklart inte hört lika ofta:
i rollen som jazztrummis i Trio Pigalle och som bluesdito i
Blues Deluxe. Kanske i något vik. Men den här onsdagen
var Max i en annan bag.
 Bandet
självt presenterar sig inspirerat: "Travels With Charley
är ett rykande färskt band sprunget ur den västgöteborgska
myllan. Med en variation av rena countrylåtar, CSNY guitars,
ölspill på gatan, on the road-längtan och stämsång
som doftar hö, hoppas Travels With Charley ge åhörarna
en musikalisk innovation och en resa genom den amerikanska musiktraditionen
med lite svenska köttbullar instoppade i skjortärmen."
Ingen dum programförklaring alls, även om jag inte
tyckte att country- och hödoften var så påfallande.
Referenserna till CSNY var desto tydligare, både i gitarrspel
och stämsång. Stämpeln "alt-country"
vill jag exempelvis inte använda (den är ändå
så suddig). Hellre "70's California Folk Rock"
om jag får karva mig en annan stämpel. Och countryhatare
behöver inte ängslas trots att bandet har både
banjo och pedal steel i arsenalen. Ingen risk för hösnuva.
Theo hade tipsat mej om att kolla in bandet när de körde
elektriskt. Klokt tips: Theos lapsteel unisont med Sofias munspel
skapade ett sanslöst läckert sound. Annorlunda, och
antagligen vanebildande. Ett rått blått surrande
som - varvat med vokala trepartsharmonier och behaglig dynamik
- kan bli deras varumärke. Tänk Manassas, tänk
CSNY som sagt - ja nån låt med Sofia i täten
kändes vokalt som Airplane. Elie och Sofia byttes om som
'lead vocal', sjöng ibland duett - ofta backade av basisten
Andrés stämma. Snyggt, snyggt.
Men Travels With Charley är inte en 'one trick pony': det
fanns så mycket mera musik i godispåsen. Och allt
är originalmaterial! "Into The Night" bekände
de själva lät lite Springsteen. Och den fantasifulla
'indianlåten' kom förpackad i visselintroduktion,
pedal steel och flöjt. Ödslig natt på prärien,
typ. Finalen bjöd på maffig elgura: suggestiva "I
See Right Through You" med härligt gitarrvräk
från Theos coola Kay. Redaktör'n log förnöjt.
Och fortsätter gärna resan.
|
|
|
