För
egen del så hade mitt skrivintresse blivit mera frekvent under
Night Stomp-tiden. Jag har alltid gillat att skriva, t ex så
skrev jag texter till en CD med jazzbandet City Lights och lite
andra grejer. Vid den här tiden hade jag fått en pjäs
uppsatt på Atelierteatern och senare en på Stadsteatern
/ Backateatern, där jag själv var med och spelade trummor.
Detta ledde till en förfrågan om att spela med Stadsteaterns
Big Band, en salig blandning av musiker, skådisar och andra.
En av sångerskorna var Agneta
Sjödin, känd från TV, som man brukar säga.
Där ingick också Stefan
Kirchhoff [Majornas 3dje Rote] som hade spelat med ett band
i en pjäs på Folkteatern. Bandet ville fortsätta
att spela även efter det att pjäsen lagts ner, men hade
ingen trummis, varför jag fick frågan om jag ville vara
med. Och detta blev då Local Heroes.
Vi var egentligen mer ett coverband, men jag ville ändå
ha med ett spår: dels låter det bra, dels är ju
låten (The Bands ”The Shape I’m In”) ändå lite
americana. Local Heroes var ett bra band: mycket stämsång
som ofta arrangerats av pianisten och sångerskan Cajsa
Roman - som dyker upp senare i berättelsen. Vi hade
en del spelningar, ofta på olika kulturevenemang fullt förståeligt
eftersom de hade den här teaterbakgrunden.
Efter ett tag så tröttnade jag dock lite på coveridén
utan att på något sätt vara trött på
de som var med i bandet. Ett väldigt trevlig gäng som,
som sagt, också lät bra, vilket jag hoppas hörs
på det spår som är med.
[Presskort 1993] |