Tio minuter innan vi skulle gå på
dyker han så upp. Två meter lång och minst lika
bred, med en stor cowboyhatt på huvudet. Göran som ju var
vår bandledare går då fram och frågar, ”Can
you give us some clue what we gonna play?” ”Well son, we gonna play
some good old rock’n’roll.” Sen gick vi ut och körde i en timma
i ett sånt tempo så jag minns att jag duschade tror jag
tre gånger efteråt men var ändå lika svettig.
En annan rolig grej var att vanligtvis så spelar man som trummis
på high-haten i verserna och i refrängen och på cymbalen
i solona för att trycka på, vilket jag gjorde. Men efter
bara en eller två låtar vänder sig Sleepy om och
säger, ”Play on the ride boy!” Och då fick man ju göra
det.
Efteråt sa hans manager att vi var ett av de bättre
banden LaBeef hade haft som komp och att han var väldigt nöjd.
Jag fick också ett kort av Sleepy med texten, ”Keep Rocking
P-O. Sleepy LaBeef.” I USA brukade Elvis gamle trummis DJ Fontana
spela med LaBeef vilket ger det hela en extra dimension. Ett minne
för livet.
Men allting har ett slut och efter att ha spelat ihop i tre år
så ville Göran spela texmex och startade bandet Queen
Bee & The Zydeco Amigos, och därefter blev det ju The Instigators
som är ett etablerat namn i Göteborgs blueshistoria. Hasse
är ju även han fortfarande aktiv i blueskretsar. Vårt
sista gig var passande nog på Café Hängmattan,
Musikens Hus, med Bosse, Mr Bo, som gäst.
|