| I samband med detta så ringde Bosse igen
och frågade denna gång om jag ville vara med och jamma
med Lasse [Mellqvist,
basist med Mr Bo m fl] och en ung musiker han stött på.
Jag minns att det var en söndag, jag hade varit ute kvällen
innan och var inte helt fräsch men tog mig ändå ned
till Musikens Hus där jag möts av en långhårig
ung man med de fulaste oranga skor jag nånsin sett, vilka han
glatt visade upp. Göran Svenningssons klädsmak har förbättrats sen dess, men redan då var gitarrspelet väldigt drivet som man kan höra på CD:n: influerat av Jimmie Vaughan och andra Austin-gitarrister. Han hade med sig en kompis från USA, Scott, radiopratare och en duktig munspelare. Jag minns att Göran gillade mitt shufflespel, vilket inte så många - i alla fall då - hade utvecklat. Några dagar senare hade vi ett jam med Alvar [Al Tehler] också. Kort därefter så ringde Göran mig och frågade om jag ville vara med i ett band han skulle starta. Han hade via en uppsatt lapp på MUG hittat en kontrabasist, Hasse Westling. Hasse bidrog starkt med sitt pådrivande kontrabasspel, roligt att spela till som trummis. |
 [The Incredible Night Stomp: fr.v. P-O Hesselbom, Göran Svenningsson och Hasse Westling. Foto Peter Bladskog.] |
| I början var Gert Ryding med på gitarr, men han var redan då en efterfrågad ljudtekniker så det var som trio vi fann vår grej. Och det är också som trio vi hörs i de två inledande spåren på CD:n. Ganska snart började vi spela ute. Mycket på nattklubbar som fanns i stan då. Och runt om i Sverige. | |
 |
 |