Ett speciellt minne från den spelning som skivans avslutande låt är tagen ifrån är att jag hade skadat ryggen i en båtolycka och var borta från musikscenen i flera månader. T ex så spelade Lady Michelle, vars band jag då ingick i, ett gig helt solo strax efter olyckan. När jag var tillbaka pratade jag med Jöran och han frågade direkt om jag ville vara med på nästa gig. Vilket då är den spelning som låten är tagen ifrån.

Det som gör det extra speciellt men djupt tragiskt är att det också blev Jörans sista framträdande. Kort därefter åkte han in på sjukhus och kom inte tillbaka. Jag minns att Jöran tyckte det skulle bli roligt att fortsätta att spela ihop nu när jag var tillbaka. Så det känns väldigt smärtsamt men ändå fint att kunna avsluta CD:n med en låt därifrån.

De andra som är med är ju fortfarande aktiva i dag. Kalle Ruuth som spelar grymt fräck och funkig bas och Mårten Olsson på gitarr med ett väldigt snyggt solo. Med tanke på omständigheterna blir det ett starkt minne och gott att veta att giget blev såpass bra.

Mårten, Lasse och jag, tillsammans med Valerie Ahnegård, arrangerade också en minneskonsert 2004 där intäkterna gick till cancerfonden.

[Minneskonserten 2004: fr.v. Lasse Malmsjö, Mårten Olsson, Kalle Ruuth och P-O. Foto Annika Nyström]