Emil & The Ecstatics: "Bit By Bit" (Belgien 2009)
NAKED PRODUCTIONS /
NP016
Spår Pris

Tillbaka till artistens sida

1) Bit By Bit
2) Doer Not A Talker
3) In The Search Of A Woman
4) All Day Everyday
5) You Raised Hell
6) The Spook
7) Highway 4
8) Stop!
9) Cryin Wont Help You
10) Lucky Girl
11) Easy Cure
12) Regreat Song
13) The Hula
14) Terms Of Purchase

SEK 139:-
 
 
 
Tredje albumet från Emil & The Ecstatics. Bara originalmaterial - skoj!
"Bit By Bit" är en soulig blues: gitarr med sting och en bestämd och funkig basfigur. "Doer" inleds med surfig gitarr och rullar vidare i rasande fart. "In the search" bjuder på southern soul med gospelvibbar i stämbanden. Ett varierat album med andra ord!

"You Raised Hell" öppnar typ "Riot In Cellblock No. 9", "The Spook" är en suggestiv instrumentalare med ekande surfklanger och "Highway 4" är Diddley-rytmisk. Och "Cryin" är den läckra slowblues vi alla hoppats på! Variation en hedersak, eller hur Emil? Value for money.
Det här bluesbandet, från Stockholm, har jag hittills bara stött på i små tidningsnotiser. Det är ett sånt där band som har sin publik runt om i världen, som ger ut plattor överallt från USA i väster till Japan i öster och som spelar live inte bara hemma på Stampen eller på bluesfestivaler i Umeå eller Åmål utan också befinner sig på utlandsturnéer då och då.

Ändå är Emil & The Ecstatics närmast totalt okända utanför blueskretsarna.
\»Bit by Bit\« är deras tredje album och min första bekantskap med bandet. Jag vet inte om de har spelat i Malmö, men i så fall har jag missat dem.
Det är sångaren och gitarristen Emil Arvidsson som är pådrivare och fixstjärna. Han sjunger läckert och hittar rätt med fingrarna på gitarren och skriver låtar som klarar sig även internationellt. Och bandet bakom honom är lyhört. De lägger ut en ljudmatta där Johan Bendriks Hammond dominerar med sina djupa blåtoner.
Så det är mer än godkänt för Emil & Co. Fick jag ändra på bara en enda sak, skulle jag låta andralåten \»Doer Not A Talker\« få inleda plattan. Det är en sådan där låt som tar lyssnaren till sig med ett brottargrepp och därmed är man fast och vill höra mer. Den kvaliteten har tyvärr inte titelspåret som nu öppnar plattan.
/Rune Häger http://www.rootsy.nu/

ROTROCK
Efter att förra gången ha hyllat sina förebilder och musikhjältar tar nu rotrockarna Emil & The Ecstatics återigen tag i det egna låtskrivandet. Och sanningen att säga är skillnaden inte så stor, kvartetten besitter goda talanger på låtskrivande också. Visst är i det i mesta ett slags pastischer, men varför inte. Rockens tidigaste historia har mycket kvar att ge av inspiration. Gruppen lever högt på sångaren Emil Arvidsson, en talang utanför det vanliga. Han lyckas ge de gamla hjältarna i soulbluesgenren en match samtidigt som det blir en hyllning och en uppdatering. Organisten Johan Bendrik lägger till det där lilla extra med sitt hanterande av orgeltillverkaren Hammonds på sin tid revolutionerande uppfinning. Det svänger dessutom något otroligt på denna tredje platta av landets kanske bästa musiker i genren.
Björn G Stenberg / Upsala Nya Tidning

Look to Sweden
Emil Arvidsson tar sats på nytt selskap, og denne utgivelsen burde kunne legge grunnlag for ytterligere internasjonal satsing.
Av Thomas Andersen 23.04.2009 http://www.groove.no/

Svenskene har alltid gode bluesband av den autentiske sorten, og selv om fanebæreren Knockout Greg & Blue Weather ligger brakk for tiden, er det stadig superbe band som kommer etter. Jeg har tidligere skrytt uhemma av Daniel Kordelius' nye prosjekt, The Domestic Bumblebees, og nå er tiden kommet for å gi kyt til hans tidligere makker i bandet Young Guns; Emil Arvidsson. Arvidsson har to plater bak seg med The Ecstatics, og de er begge svært solide. Men jeg synes likevel han tar et steg opp med Bit By Bit, som er gitt ut på det spennende belgiske selskapet Naked Productions.

Det er på alle måter snakk om en indie-utgivelse dette. Karene i bandet har gjort absolutt alt selv når det gjelder selve innspillingen, og det kan med glede meldes at sluttproduktet høres svært fordelaktig ut. Det låter vintage retro hele veien, med krystallmikker og rørforsterkere som strutter av godlyd fra start til slutt. Det er trommisen med det norskklingende navnet Tom Steffensen som er lydsjef på dette prosjektet, og han består med glans.
Tidligere har bandet vært glad i blues fra Chicagos vestside og blues med litt soul som siderett. Slik er det til enn viss grad ennå. Tittellåten er en funky blues, og det første man biter seg merke i er at Arvidssons vokal låter bedre denne gangen. Om det er på grunn av hjelpen har får fra de grove krystallmikkene veit jeg ikke, men det høres ekte ut, og Arvidsson synger med innlevelse. Det kan låte bitte litt anstrengt innimellom, men det blir aldri plagsomt.
Gitarmessig har det aldri vært noe å utsette på Arvidsson, men også gitaren synes jeg nå låter vassere enn før. Det er fortsatt folk som Otis Rush og Albert King som er mannens ledestjerner, og de innvidde vil da vite at vi snakker om melodisk, sparsomt og økonomisk gitarliring fremfor øsing. Men det låter alt annet enn puslete. Det viser Arvidsson allerede i Doer Not a Talker, der en smart gitarintro leder an til en spretten godbit som gir både rom for gitar og Johan Bendiks boblende hammond.

Apropos smart, det er plenty av fiffige, smakfulle originallåter på denne skiva, og det teller til bandets klare fordel at alt er skrevet av bandet selv. Et godt eksempel kommer i In Search of a Woman som er en nydelig soulsak. Denne kunne vært snytt ut av nesa på Sven Zetterberg, og det mener jeg som et stort kompliment. All Day Everyday ledsages av herlig Otis Rush-influert gitar og svinger voldsomt. You Raised Hell er knalltøff stop-time blues, men instrumentalen The Spook får jeg ikke helt fot av. Highway 4 synes jeg heller ikke sitter helt. New Orleans blues er ikke bandets styrke i mine ører.
Stop! derimot er knakende god. Igjen er det en smart gitarlinje som driver låta fremover sammen med rullende piano og selvsagt et fjellstøtt komp. Arvidsson synger meget inspirert og bra. Den virkelige rosinen i pølsa kommer imidlertid i Cryin' Won't Help You, som igjen er tydelig inspirert av Otis Rush og kanskje en liten dash Magic Sam. Lucky Girl er et kjøretøy for Bendiks orgel, men blir for lett og uengasjerende. Heller ikke bandets andre forsøk på New Orleans-rytmer i An Easy Cure er all verden, selv om en flott gitarsolo trekker opp.
Regret Song traver av sted, litt uten mål og mening, men dras igjen opp av gitararbeidet. The Hula er en mer vellykket instrumental, der Arvidsson viser at han siden sist har blitt en mer enn habil slide-gitarist. Den Hawaii-inspirerte gitaren minner meg om den undervurderte Texas-tøffingen Denny Freeman, som liker å gjøre denne type låter. Mer slide blir det i platas kanskje største overraskelse, den akustiske Terms Of Purchase, der Arvidsson råder alle menn til å sikre seg kvittering når gifteringen kjøpes, i tilfelle det blir hett i samlivet. Knalltøft.

Jeg liker Bit By Bit godt, og anbefaler helt klart kjøp hvis du er glad i variert tradisjonell blues med fokus på gode originalmelodier og smart gitar. Dette er et klart steg på riktig vei for denne gjengen, som nok vil turnere mye i kjølvannet av denne utgivelsen.