Lee Marvelous: "One Step Right Behind" (Sverige 2005)
DUSTY RECORDS / DUSTCD15 Spår Pris

Tillbaka till artistens sida
1) Stockholm Ain't The Place
2) No Way
3) One Step Right Behind
4) That Might Be She
5) Pale White Punk
6) Me And Johnny
7) Lovely Lorna
8) Big Strong Man
9) Yellow Creep
10) Traveller's Blues
11) I Leave The Forgiving To The Lord
12) Just Plain Fun
13) Sing For Me
nu SEK 84:-
Förr SEK 139:-
 
 
 
 

En rejäl svensk sensation! Bandet som bildades vid en Johnny Cash-konsert har kommit med sin första fullängdare och den slåt knock direkt! Jag satt och funderade hur man bäst beskriver denna musik och det mest passande jag fann var "Elektrisk bluegrass". Tänk, va´ skönt med ett band som skapar ett eget sound och inte bara gör plagiat på gängse Nashville-trend. Jag tror att denna platta även skulle gå hem i det stora Västern-landet, så pass bra är den.

Och det härligaste av allt är att allt material är original med elva av de tretton låtarna skrivna av leadsinger Peter Frövik. Den tolfte låten är skriven av Glenn Sundell och den trettonde är ett samarbete Frövik/Sundell. Skivan är utgiven av Dusty Records, ett skivbolag som ska ha en stor eloge för sitt arbete med att ge ut ny svensk musik.

Polar Internet Radio

Vad kan jag säga? Dessa fyra gentlemän har länge varit lite av mina favoriter och nu när dom äntligen släpper sin första platta gör dom det med en kaxighet och självkänsla som förundrar och glädjer. Frejdigt svänger dom loss i en tradition, som minst av allt kan kallas trendig i dagsläget, nämligen första halvan av 60 talets countryvärld. Det känns som Faron Young, Mel Tillis och den då unge Willie Nelson försynt suttit på Peter Fröviks axel när han knopade ihop låtarna till plattan. Tro nu inte att Lee Marvelous är något coverband. Det är bara så att influenserna och tryggheten finns där för att skapa något samtida. Peter Frövik har allt en countrysångare av rang behöver, rösten svänger och kränger och ger trovärdighet. Gitarristen Inge Norlins strängbändande bedårar. Bassisten Andrew Dry och trummisen Johan Sundberg lägger känsligt grunden för Frövik och Norlins briljanserande , precis som det bör. Med en anda av frihet och kreativitet besjungs livets märkliga irrvägar som vi alla vandrar och även om livet ofta är knepigt lyckas Lee Marvelous se det från den positiva sidan. Plattan imponerar, svänger och den läckraste svenska countryportionen på hur länge som helst.

Björn Svensk, Östgöta-Correspondenten

Bara att bilda ett band på en Johhny Cash-konsert ger utan tvekan viss cred.
De fyra herrarna som döljer sig bakom bandnamnet Lee Marvelous har sedan 1997 putsat på en egen ljudbild som spänner från traditionella country till kopunken som amerikanska band som Jason And The Scorchers, Rank & File, The Long Ryders och Beat Farmers försökte tämja i början av 80-talet. Låtskrivaren och sångaren Peter Frövik undviker elegant både textmässigt och vokalt att trilla ner i den där gropen där så många andra svenska band som tror att de har det rätta uttrycket häckar. "Pale White Punk", "Lovely Lorna" och "Big Strong Man" berättar det mesta om L.M. omfång.

Länstidningen, Östersund

När jag blundar och lyssnar på den här skivan så framträder en bild av en blå skymning, en glänta i skogen, där en massa människor sitter för gemytlig samvaro runt en flammande lägereld. För mig är det här en glad, oblyg blandning av bluegrass, gammaldags hillbillycountry och amerikansk folklore hopmixat till en musikförfriskning som man gärna serverar på skivtallriken. Denpassar både som bakgrundsmusik när man går hemma och pysslar som go musik att lyssna på i glada vänners sällskap. Här dyker instrument av diverse slag på de olika låtarna, här finns banjo, mandolin, dobro, fiol, piano, gitarrer av olika slag, pedal steel - och enhästsko? - jo förresten varför skulle man inte använda sig av det på en skiva med countryfeeling? Det här bandets första fullängds-CD och resultatet är med beröm godkänt, som man i betygshänseende uttryckte sig förr.