Pat Huggins & A Damn Good Band: "Swede Home Alabama" (USA 2004)
FLYIN' WILLIE RECORDS
INGET NUMMER
Spår Pris

Tillbaka till artistens sida
1) Easy Street
2) A Long, Long Way To Go
3) My Secret Love
4) Blood Money
5) That's What I Want, That's What I Need
6) A Runaway Train
7) Bad Reputation
8) In My Dreams
9) I've Gotta Leave Tel Aviv
10) I Ain't Half As Bad As I Feel
11) I'll Do It Or Die
12) Let It Go
13) Lowdown
14) Carry Me Away
15) Walk On Water
16) Pure Love
Kolla rabatterade priser här
 
 
 
 
 
 
 
 
 

1999 arbetade Pat som pilot i Bryssel. På sin lediga tid reste han ofta till Sverige för att hälsa på vänner och det var under en sådan resa som han träffade gitarristen Erik Weissglas. De samlade ihop en bunt av Pats sånger och inom en vecka så spelade de på diverse barer och scener i Göteborg under namnet Pat Huggins & A Damn Good Band. Snart gick de också in i studion med sitt nybildade band och spelade in de första spåren av det som skulle bli “Swede Home Alabama”.

Pat tog med sig tejperna tillbaka till Muscle Shoals och arbetade på resten av projektet under ett par år. Han fick med sig flera framstående musiker som Mickey Buckins, Brad Guin på tenor- och altsax, James Roy på altsax och sång och N.C. Thurman på klaviatur.

När albumet “Swede Home Alabama” började bli färdigt reste Pat tillbaka till Sverige i maj 2004 och gick in i studion med sina svenska bandmedlemmar: Erik på gitarr, Björn Almgren på saxofon, Owe Almgren på bas och Martina Almgren på trummor. Dels för att avsluta det pågående albumet men också för att börja jobba på nästa album, planerat för utgivning under sommaren 2005. De spelade in grunderna till sjutton spår under två dagar. En av de sångerna, “Blood Money”, hamnade faktiskt på “Swede Home Alabama” i sista ögonblicket. En vass kommentar till världspolitiken av idag och som tydligt visar upp den råare sidan av Pats musik.

På “Swede Home Alabama” målar Pat ett musikaliskt landskap från en palett med mångskiftande färger. “Easy Street” inleder albumet med sin lekfulla rytm, optimistiska text och svävande gitarrbreak. “A Long, Long Way To Go” gungar hårdare med countryrytm och rått bluesigt gitarrsolo. “My Secret Love” är en öm längtansfylld ballad och “That’s What I Want, That’s What I Need” bjuder på svalka à la J.J. Cale men också på hetta från en glödande slidegitarr. “Walk On Water” är en utflykt in i tuff sydstatsrock med tungt markerat beat och riffande gitarr. Helt olikt intimiteten på avslutande spåret “Pure Love” där en alldeles ensam Pat på sång, gitarr och lapsteel nästan viskar sin bekännelse i mikrofonen.