Rolf 'Roffe' Wikström (Sverige)

Göteborg Blues Party 2005
Foto © Vanja Fridhammar
Album
Live 2005 dubbelCD (2006)
Han är ingen nybörjare i bluesgenren precis, han Rolf. Första plattan i eget namn, "Sjung svenska folk.. för jag behöver all hjälp jag kan få" kom 1975. Första gången jag såg honom på scen var nog Albert Collins-turnén (1978?). Rosa velour var modet som gällde då, nästa gång han dök upp hade han vit kavaj. Klart bättre. Och så Malmberggitarrerna. Eleganta pjäser, blänkande som en välsnickrad möbel. Men han var rätt brutal mot dem: tänjde och sträckte och slet, inspirerad av Albert & Albert (King & Collins). Och just intensiteten och råheten imponerade storligen.

Han har en stor härskara av beundrare i Göteborg, vare sig han är på Nefertiti, Göteborg Blues Party eller någon annan scen. Och han når ut till publiken: Det är mycket hjärta och smärta i hans framträdanden och i hans texter. Som är på svenska - inte så vanligt på våra scener. Konstigt nog.

Håkan Lahger har skrivit en massa bra rader om Rolf Wikström, bl.a.:
I "När allt blivit sagt" sjunger Rolf Wikström att han var fem år när han förstod att varje människa är en ö och alla saknar bro. Det finns ingen så svart som Rolf Wikström. Ibland går han in i det där hålet och kommer tillbaka med texter som balanserar på gränsen till det outhärdliga.

Nästa kväll hoppar han ner från scenkanten och ålar sig fram genom kvinnorna i publiken med gitarren som en väldig fallos framför sig. Den elegante busen, den råe sällen med de grå tinningarnas charm. Den misshandlade och stammande pojken är tusen mil borta och här kommer en man, en riktig hoochie-coochie man, som får de flesta jämnåriga eller yngre svenska rockartister att verka fjuniga och ganska beiga.

Tonerna han vräker ur sig i "Jävla måndag" eller "Som vattnet flyter i floden" är förtryckta generationers uppdämda skrin som ekar genom seklernas tystnad. Han spelar som en gud men detta är bortom gott och ont. Här finns varken djävul eller gud. Här existerar endast ett enda orgiastiskt nu, där inälvorna slits ur kroppen och läggs på bordet. Blues blir en futtig och begränsad beskrivning för vad Rolf Wikströms konst går ut på när den är som mest formfulländad.

 

Länkar:
www.roffewikstrom.se
www.myspace.com/roffewikstrom