Patricia Page & The Prophets (Sverige)

Foto © PPP
Album
Live 99 kr!

En efterlängtad platta! Med Soul & funk deluxe med
en ung gitarrfantom som levererar gitarrkomp i bästa Steve Cropper-klass varvat med lika uppfinningsrika som melodiska solon.
En solbränd keyboardveteran med feta Hammond och Rhodesklanger i sortimentet.
Ett mästerlig lady bakom stånkande tenorsax och ljuv tvärflöjt.
En grym trombonist.
Tre rocksteady herrar i en bergfast bas & trumkombination.
Och så Patricia. Med en soulpipa man sällan hör på denna sidan Atlanten.


Själva skriver de om PPP:
"Patricia Page & The Prophets har snabbt etablerat sig till att bli ett av Sveriges hetaste Soulband. PPP spelar låtar som du inte visste att du gillade. Här blandas Aretha Franklin, The Meters och Neville Brothers och mycket mer med ett tungt sväng. Tyngdpunkten i repertoaren är Soulbaserad och spänner sig från 60-talet och framåt."

Jag skrev några rader efter ett grymmegig den 9/12 2006 på Nefertiti, Göteborg.
"PPP rivstartar med The Bar-Kays instrumentalhit "Soul Finger". En stark öppning, markeringarna sitter som en smäck och Grobban ler segervisst. PP gör applåderad entré (lite stjärnglans där) och överraskar med Woody Guthries "This Land Is Your Land" i soulfunkig upplaga. Följt av en sextiotalsballad ("långt innan jag föddes" försäkrar PP) med kvillrande orgel, svidande saxofon och stora trombonsjok. Och Pilen pillar fram små blanka melodier.

Bengt & PP sjunger romantisk duett i "Private Number": ett stycke svängig 'catchy' lättsoul. Pilen pyntar ovanpå med ett melodiskt solo. Det är något elegant över PPP denna afton: Alla (nästan) klädda i svart, strålkastarna blänker i mässingsblås och PP:s gyllene tingeltangel. Klar nattklubbskänsla, det klär dem. OK, upp med tempot: "Let Me Be Your Love Maker" ("I won't go into detail"), stötig funk. Pilen går upp i stratosfären i ett långt solo och publiken hejar på begeistrat. STAX-klassikern "Raise Your Hand" med flotta breaks uppbyggda på Pilens markeringar med telegraf-Tele. Mera STAX: "Trick Or Treat" med en tuff baslinje i botten. Både Pilen & Gian körar. Ett kraftfullt, svettigt nummer. Gians bas slutar aldrig att pumpa, den vandrar successivt över i "Rock Steady". Gian fortsätter att köra, slänger in aggressiva fraser i mikrofonen. Och bandets Kiefer Sutherland-look-alike river av ett grymt trombonsolo. Det är totalt sväng.

"Driving Me Into the Arms of a Stranger", alla körar nu (det här har PPP minsann utvecklat!), så ner i volym ("clap yer hands!"). Snyggt, snyggt. Extranumret blir "Feel the Spirit": svettig funk och Pilen löper amok med wahwahgitarren. Klar "Shaft"-varning! Gian flappar, blåset ylar, vi står upp och jublar, Gunnel toppar med ett tenorsaxsolo! Yes we DO feel the spirit! (Ungefärl. övers. "Ja, vi känner av spriten")."

Länkar:
www.patriciapage.se