MC Hansen (Danmark)

Foto © MC Hansen

"Den danske sångaren och gitarristen M.C Hansen kombinerar den traditionella folkmusikens historieberättande med dagens countrysound. Hans musik avspeglar såväl hans danska arv som hans amerikanska influenser. The sound of Scandinavia in American clothes - it's Scandicana!"

"H.C. Andersen meets Townes Van Zandt!"



Album
Live At The Brewery (2013)
Pariah (2009)
Bogrough Junction (2004)
Två rapporter från M.C. Hansens spelningar i Göteborg
M.C. Hansen på KoM musik&bar den 15/11 2013: En gentleman man kan beskriva som följer.

"Den danske sångaren och gitarristen M.C Hansen kombinerar den traditionella folkmusikens historieberättande med dagens countrysound. Hans musik avspeglar såväl hans danska arv som hans amerikanska influenser. The sound of Scandinavia in American clothes - it's Scandicana!"

Det blev inte SÅ stor publik på KoM (Zlatan på TV regerade den kvällen), men de som tagit sig dit hängde vid M.C. Hansens läppar. En fokuserad publik och en charmig artist vars mellansnack - eller snarare historieberättande - var lika begåvat som hans textförfattande och musicerande.

En bra röst, en lång rad egna sånger, en stor portion humor, en akustisk gitarr, en banjo, ngt munspel av Dylan-typ. Det räcker så bra. Dejligt!

Vi göteborgare har faktiskt haft turen att se och höra M.C. ett par gånger tidigare: på Matteo Kopachs tisdagar ("Ruby Tuesday", minns?) på Jamesons pub på Avenyn. Då med fullt elektriskt band feat. den glimrande gitarristen Rune Højmark. Matteo var en mycket stor beundrare av M.C.


Jag har lyssnat alldeles för lite på rootsmusik från Danmark, det har jag insett. Bortsett från några enstaka plattor med bra bluesmusiker som Kenn Lending, Lightnin' Moe och Trouble Cats så lyser den danska avdelningen i min skivsamling generat med sin frånvaro. Men nu har MC Hansen dykt upp i min värld.

Jag hörde honom med band på
Jamesons Pub i Göteborg i april 2006 och skrev då följande rader:
Mina danska favoriter tillbaka igen på Jamesons med egna låtar plus en blandning av väl valda country, folk och bluespärlor. Typ ett danskt The Band av idag. Bra med andra ord. Dylans mästerliga "It's All Over Now Baby Blue" och "When I Paint My Masterpiece" bredvid traditionella "Going Down The Road Feeling Bad" gjord med Woody Guthrie-känsla. Men också en ödslig blues med ekande reverbgitarr, coolt sofistikerad som plockad från en Ben Sidran-platta. Och så "a sweet country song" som MC sa', helt ljuvlig americana med pedal steel och allt.

Men den låt som grep mej allra mest den här gången (obs: såg inte hela spelningen), kanske delvis för att den var så överraskande, var deras version av Stevie Winwoods "Can't Find My Way Home" från Blind Faiths album. Enormt solitt gruppspel - och så två långa Claptonskt ylande solon från Runes flinka fingrar, nu greppandes en Les Paul. Magnifikt!

Länk:
www.mchansen.com