"Joe Spinaci Rock & Roll Swing Jumpblues Surf Combo!" definierar bandet sig som på sin MySpacesida. En skön blandning av musikstilar alltså. Och en lika skön blandning av Malmömusiker anförda av Joe Spinaci himself. Fast han heter visst Carl Alberto Bettini egentligen. Och har bott i Malmö sedan 1996 enligt hans biografi. Han har icke överraskande en stor passion för "groove and swinging music" modell "Louis Prima, Django Reinhardt, Frank Sinatra, Dean Martin to mention a few..." Och denne energiske herre har faktiskt ett band till i bakfickan, modell större: Joe Spinaci & the Brookolino Orchestra.

Men tillbaka till Joe Spinaci Combo: lyssnar man på deras CD "Burnt Toast" (2009) - och det gör man väldigt gärna - anar man en passion för blues och New Orleans rock'n'roll också. Något som man delar med Göteborgsbandet Gumbo: ett band som likt Spinacis combo gärna gör en läcker version av "That Mellow Saxophone" på sina spelningar.

Blues då undrar vän av ordning oroligt. Lugn: Duke Robillards "I Don't Want To Say Best Wishes" är en liten juvel i långsamt suggestivt tempo och med stilenligt blänkande gitarr.

Fler faktorer som redan i förväg gjorde mig än mer positiv till bandet: dels har de på "Burnt Toast" spelat in den begåvade engelsmannen James Hunters "People Gonna Talk" vilket ytterligare bevisar god smak. Dels ligger plattan på entusiastetiketten Box Records i Limhamn, dvs. Jalle Olssons (Buckaroos lagkapten) högkvarter. Tungt.