En mångsidig herre, Jan Jonsson.
I min värld sedan länge känd som eminent rörförstärkardoktor.
Som musiker upplevde jag honom första gången på en av Matteos
(djupt saknade) 'Ruby Tuesdays' på Jamesons på Avenyn.
Det var februari 2006 och Janne lirade med bandet Vintage
Vibe. Han öppnade på sin pedal steel men bytte ibland
till en Fender Nocaster. Lika glimrande på båda dessa vackra
instrument, oavsett om det serverades blues, country eller rock - eller
förmodligen en blandning därav. Speciellt imponerad blev jag av
hans pedalsteelspel på Don Nix-klassikern "Same Old Blues"
där Jannes stål och pedaler producerade en sofistikerad blandning
av countryklanger och Les Paulstuk. Totalt gränsöverskridande,
totalt fräckt, totalt musikaliskt. Och det är väl detta gränsöverskridande
som jag tycker är så utmärkande för Janne.
Sedan dess har jag glädjande nog hört honom ett antal gånger
på scen beväpnad med en skinande pedal steel:
Med
bandet som kom efter Vintage Vibe: Steel 'n Blues.
Inte bara hört på Göteborgs bluesscener utan också
på Åmål's Blues Fest.
Med
supergitarristen från Texas, legenden Redd
Volkaert.
Med
retrocoola gänget The Western Toneflyers.
Som med Jannes ankomst fick en läcker touch av western swing.
I rollen
som Absolut Mest Applåderad Gästmusiker på jazzgitarristen
Rolf Jardemarks månatliga
"Club Guitarland" på musikscenen KoM i Göteborg.
(Och
snart ska jag få uppleva Flat Five Society!)
Och nu är det dags för debutplatta i eget namn. Vågar jag
skriva gränsöverskridande en 3dje gång? Suverän är
den i alla fall, svårt att undvika superlativer.
Några saxade rader ur mina "liverecensioner"
under åren:
2008-05-12
STEEL 'N BLUES + REDD VOLKAERT
Och Janne på pedal steel är den idealiske partnern även
ikväll. Förstås. Någon slags transatlantisk telepati
(Tele-pati?) tycks ha utvecklats mellan dessa begåvade herrar. Plus
en släng av "Anything you can do I can do faster". Två
lirare i världsklass.
2008-04-24
CLUB GUITARLAND
Tre oerhört musikaliska herrar som entusiastiskt kastade sig över
nya låtar och slängde över solon till varandra. Och precis
som sist drog Janne med pedalsteelen ned mest applåder: Dels är
det ett magnifikt och kraftfullt instrument i sig självt, dels är
det imponerande hur Janne tyglar denna best och får den att frambringa
så mycket skön musik.
2006-10-30
REDD VOLKAERT:
Men otrolig, det var Janne också: vad än Redd hittade på
för bus så log den coolt tuggummituggande Janne blitt och svarade
snabbt med ett smekande ackord, ett fyndigt riff eller en rasande snabb
löpning. Och vilka granna solon! Han drog klart ned lika mycket applåder
som Redd. Men i rättvisans namn var hela komptrion imponerande -
det gällde verkligen att hänga med i Redds tvära kast.
2006-02-28
VINTAGE VIBE
Paradnumren blev för mig dels countryrockaren "A Real Man (?)"
som magiskt gled över i en fenomenalt lirad "Same Old Blues"
(Freddie King/Pepslåten, alltså). En grym mix av Strata och
pedalsteel-spel där Jannes stål och pedaler producerade en
sofistikerad blandning av countryklanger och Les Paulstuk - och Olle matchade
på sin gitarr. Vad är country, vad är blues egentligen?
Strunta i etiketterna - det här var gränsöverskridande
musik.
OCH SAMMA KVÄLL
Och så givetvis countryballaden "I Wish I Was a Single Girl
Again", helt superbt sjungen av Petra och kompletterad med svidande
skön pedal steel från Janne. En absolut fullpoängare.
|