Cyclones (Sverige)

Paul Epäilys på gitarr och sång
Bilder ovan och nedan från Göteborg Blues Party i Slottsskogen 2006-06-29
Foto © Vanja Fridhammar
Album
Street Altered
CYCLONES: lör 22/4 2006 på KoM, Göteborg
Palle Epäilys gitarr och sång, Marcus Olsson kontrabas och kör, Joakim Bonér trummor och kör.

Återigen kanalkrock: Mr. Bo och Cyclones samma lördagskväll. Men publiken räcker till: KoM är trångt, trångt och ett skohorn är bästa verktyget för att ta sig in. En gigantisk Cadillac och en pastellfärgad Cheva '55 ståndsmässigt parkerade vid trottoaren skvallrar om att delar av Cyclones stampublik anlänt.

"Hej, det är vi som är Cyclones - vilka är ni?" Och så igång med ett swinging instrumentalt intro, följt av "Rattlesnakin' Daddy" med bubblande tremologitarr. Plus nån surfig instrumental, klassiska "Susie-Q", paradnumret "Shorty's Got To Go" (med fejkat slut då Palle tar en klunk bärs - och sen tar upp låten igen), Link Wrays mullrande "Rumble" ("funkar bra med styrdans till den här låten"), en ovanligt snabb "You Don't Love Me", en Texas shuffle, en hypnotisk boogie och så vad som skulle kunna vara signaturlåten: "A Girl And A Hot Rod". En Ford i så fall så klart.

Det märks att de lirat en hel del sedan jag såg dem sist (bl.a. på Debaser i Sthlm): det är stabilt och effektivt, låter förvånansvärt fylligt trots att det bara är en trio, och Palles röst har utvecklats många snäpp. En rå, rak och strippad musik (nä, jag syftar inte på att Palle river av sej skjortan) som jag finner oerhört sympatisk. Och många med mej märker jag där jag står, inklämd.

CYCLONES: fre 29/10 2004 på KoM musik & bar, Göteborg

Det första man ser är bastrumman. Gigantisk. Med en elegant designad Cyclones-logga. Cool. Lite senare får man höra den. Ordentligt. Cyclones handlar mycket om rytmer: racerrock'n'roll, tunggungboogie, studsande swing. Eller skoningslös monotoni à la Diddley. Basisten strippar till undertröja och virvlar runt som en väderkvarn med den granna ståbasen som danspartner. Det känns absurt med en sittande publik.

Och det handlar om gitarriff: muller från de grövsta strängarna, kluckanden som inspelade långt under Stilla Havets yta. Signaturmelodier från amerikanska deckarserier? Rockabilly licks, snabba löpningar, glidande småackord - Palle fixar rubbet.

Den fragmenterade kladdlappen tycks berätta om pang-på-rödbetan "Right Now" med snabbt gitarrlir, "You Don't Love Me" med blått tungt gung, " I Want A Girl And A Hot Rod" (The Cyclones Theme Song?) och på slutet Dale Hawkins swamprockare "Suzie Q".

Men den sång som satte sig djupast i min själ kom tidigt. "Shorty's Gotta Go" hette den och var säkert nån slagdänga från 40-talet. Swingpoppig men ändå med en suggestiv rytm, lite åt klassiska "Fever". Och Palle har väl aldrig sjungit så bra och så självsäkert, kanske snäppet ljusare än vanligt, snyggt fraserat och med stöd av de andra cyklonernas körande. Får man önska nåt mera ur den bagen?

Cyclones rule - accept no substitute!

Länk: http://www.myspace.com/cyclonesband

Gillar du Cyclones musik? Lyssna också på musiken nedan!
The Buckaroos The Kingbees Dominators