Ett band från Tyskland som gjort stor succé på Göteborg Blues Party 2006 och 2007. Ett enormt proffsigt gäng vilket kanske inte är så konstigt: de har väl hållit ihop i en 20 år nu.

Anders Lewén skrev i JEFFERSON nr 122 för snart tio år sedan:
"Ett band som många tyckte var den stora behållningen vid årets bluesfestival i Mönsterås, var B.B. & the Blues Shacks från Tyskland. Bandet visade prov på de flesta stilar inom bluesen, och de visade att de inte bara behärskar musiken - de lever med den ända ut i fingerspetsarna! Jag träffade gitarristen Andreas Arlt för en pratstund.

B.B. & the Blues Shacks kommer från Hildesheim, 3 mil söder om Hannover i Tyskland. Bandet leds av bröderna Arlt; Michael - sång och munspel, och Andreas - gitarr. Det är de två som skriver och plockar fram passande låtmaterial. Kontrabas i bandet spelar Henning Hauerken sedan 3 år tillbaka. Trummorna trakteras av Andreas Bock, och har så gjorts sedan bandets start för 10 år sedan. Bandets genombrott, om man kan uttrycka sig så, kom 1994 då de ersatte Sherman Robertson på Breminale Festival i Bremen. De gjorde succé och kan nu faktiskt sedan några år tillbaks helt leva på musiken. Hur låter då bandet? Jag bad Andreas själv beskriva:
- Bandets sound präglas en hel del av egna idéer, men vi lyssnar mycket på jump, swing och Chicagoblues från 40- och 50-talet, och där finns idealen. Influenser av Little Walter, Sonny Boy, T-Bone, B.B, Louis Jordan etc, hörs säkert ganska tydligt i vårt spel."

Per Magnusson skrev om bandet på den ambitiösa websiten rootsy.nu
"Bandet sägs vara Tysklands motsvarighet till Sven Zetterberg. Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att de är bättre än så. Mångsidigheten svarar mer mot vår KnockOut Greg & Blue Weather. På scen kunde de spela blues, rhtyhm & blues, soul och rock & roll med ett sväng som var både vackert och så samspelt disciplinerat att jag alltid tänkte på rodd när jag såg dem. Det är naturligtvist inte rättvist att göra jämförelser, men å andra sidan gör B.B & The Blues Shacks inget som hänger oberoende fritt i luften. Snarare tvärtom, de vet vad de gör och står stadigt i den amerikanska rotmusikmyllan."